Den 9e februari fick vi hämta hem 8-veckorsvalpen Energiske Enzo. Självklart var det spännande och roligt, men samtidigt lite läskigt då vi aldrig hade träffat honom tidigare. Företaget DISA dogs hade köpt honom, och de valde att placera honom hos oss. Hos uppfödaren fick vi höra att Enzo (en av åtta i kullen) var den piggaste, mest sociala och ljudligaste valpen. Dessutom skulle han vara värst att klippa klorna på. Haha, inte riktigt det första en ville höra när en hämtar sin första valp… När vi hade hämtat Enzo, fick vi lov av ägaren att ge honom ett tilltalsnamn. Viggo var givet. 

 

 

 

 

Numera är Viggo en levnadsglad, klumpig och bufflig 5-månadersvalp som älskar allt och alla. Labbe som han är, finns inget bättre än mat och sällskap.     

 

Det är mycket att tänka på när en fostrar en blivande assistanshund. För det första kommer Viggo flytta ifrån oss när han blir ca 1 år (om han går igenom testet och röntgen) för vidare utbildning till antingen assistanshund eller ledarhund. För det andra är det många regler i fostran, både vanlig grundfostran och bla detta:

·         Han får inte leka med andra hundar

·         Man får inte kasta pinnar eller bollar till honom

·         Han får inte hälsa på alla människor, trots att de ber snällt. Någon gång ibland är okej, men               då måste han sätta sig först

·         Han får inte vara i möblerna

·         Han ska kunna ligga avslappnat på rygg i knät under kloklippning

·         Han får inte stanna och lukta på saker under promenaden

Den svåraste punkten är att inte hälsa på alla han ser. En del människor skiter fullständigt i om man säger att han inte får hälsa samt varför (han ska fokusera på den han går med, hur ska han annars kunna jobba?) och bara går fram och klappar på honom ändå ”för han vill ju hälsa ser du väl?". Tur att han är snäll...